Skogstur och snöoväder.
Vi bor jättenära skogen, så idag gick vi ut på en promenad dit bort. Vi fotade lite, barnen klättrade på stenar och lekte med pinnar. Nora satt i vagnen och ledsnade efter en och en halv timma. Hon är i en sådan där ålder då man inte riktigt vet vad man ska dra ut henne för. Hon går lite, men kryper mest. Hon vill aldrig sitta still och stoppar allt i munnen. En utflykt utanför dörren känns livsfarlig och framförallt ansträngande å mina vägnar. Blir väl bättre när hon börjar knata på mer ordentligt! Jag är ingen friluftsperson, men jag älskar ändå att vara i skogen och göra små utflykter. Som jag skrev igår så är det projektet ganska ofta alldeles för stort för mig i nuläget, längtar tills barnen är lite större och det är lättare att ta sig iväg.
När vi började gå hemåt vräkte snön ner och Kerstin blev överlycklig! Hon blir lycklig av så många olika små detaljer under en liten tur utomhus, och jag tycker det känns så tråkigt att hennes glädje alltid hamnar lite i skymundan på grund av syskon som trotsar, vägrar röra på benen, inte vill sitta i vagnen etc. På hemvägen var vi en sorglig liten skara med två gallskrikande barn, en ilsken och trött mamma och så lilla stora Kerstin som tindrade av snön och hade så mycket upptäckarlust kvar. Kommer det en tid då alla njuter och har det härligt?