Grey's anatomy S12 (spoiler alert)

 
Igår började vi titta på säsong 12. Har man följt serien från start så kan man inte bara inte titta. Det är ju gamla kompisar som går way back.
 
Men alltså...intresset och entusiasen sjunker för varje säsong. Det här var alltså min favoritserie under flera år. Är det musten som börjar gå ur författare och producenter? Eller är det bara jag som har blivit kräsen? För manuset känns så fruktansvärt onyanserat, förutsägbart och skrivet på näsan.
 
I första avsnittet handlar det om två tonårsflickor som är kära i varandra och som hoppar framför ett tåg eftersom de inte får vara med varandra för ena flickans föräldrar. 
 
Jaha, tänker jag, hennes föräldrar är alltså religiösa fanatiker som vill skicka sin dotter till ett sånt där läger där de ska omvända henne.
 
Jag får rätt. 
 
Den fanatiska mamman är otrevlig och härjar genom hela första avsnittet. Pappan försöker lugna ned henne.
 
Jaha, tänker jag, pappan kommer alltså att ändra åsikt och skrika åt sin fru att han älskar sin dotter iallafall och inte längre vill skicka henne på avhumaniseringsläger. Han kommer att hota att lämna henne. Och mamman kommer att bli chockad och inte säga något mer.
 
Jag får rätt.
 
Suck, manuset är verkligen så tråkigt.  Det är ju i och för sig roligare när det handlar om huvudkaraktärerna, där finns det ju utrymme till en lite mer trovärdig komplexitet och utveckling. Men det är så trist när patienterna, som är bikaraktärer i avsnitten,  och deras historier inte rymmer mer än moralkakor, snabbplockade poänger och plattityder. Nog kan man väl skriva ett lite intressantare manus än så? Detsamma gäller i ett senare avsnitt när en grupp pensionärer som varit med i en bussolycka står i centrum. Efter fem sekunder har det överbevisats att seniorer också är lite galna i sänghalmen och inte alls så torra och tråkiga som författarna tror att vi i tror. 
 
Det blir bara så...platt. Och det känns som att varvet runt har gått, för har vi inte redan sett liknande historier som ovan i tidigare säsonger?
 
Och om vi nu ska prata om våra huvudkaraktärer. Kan det inte få vara så att ett enda par genom tolv säsonger faktiskt får hålla ihop? Det kanske inte finns något självändamål i det, men när alla gör slut, skiljer sig alternativt dör ifrån varandra så kunde det väl vara trevligt med ett par som lever tllsammans som normaltråkiga människor gör, bara för att bryta av lite? Om April och Jackson inte lyckas lösa sina problem så kommer jag att bli sur. För en gångs skull behöver det väl inte ligga en tjock filt av drama över alla kärlekspar i den här serien?
 
Fortsättning följer. Blir sugen på att titta om första säsongen bara för att se om det var bättre då. Eller om det bara är jag som återigen har vuxit upp.
Visa fler inlägg