En underbar helg!

Jag har haft en så bra helg! 
 
På lördagen gick hela lilla familjen bort till skogen och grillade pinnbröd. Vi fyllde dem med smör, socker och kanel. Så gott! När jag var liten hängde jag ofta med min kompis Rakel och hennes familj till deras lilla torp. Minns att vi grillade jättestora pinnbröd och åt med örtsmör! Jag tänker därför att pinnbröd är stora som baguetter, typ. Men tillsammans med Emanuel har jag bara gjort små och barnvänliga. Lika gott, hursom! 
 
På eftermiddagen åkte jag och Kerstin in till länsmuseet. Det är ju GRATIS! Och här har jag gått i flera år och outnyttjat Örebro Läns generositet. Jo, vi var där någon gång när Kerstin var bebis. Eller om hon låg i magen, minns ej. Det är faktiskt väldit fint och nu var det flera roliga utställningar. Som jag hade njutit mycket mer av om jag inte hade haft en något sprallig fyraåring med mig som bara ville tillbaka till museeshoppen och titta på gosedjuren. Nåja, det gör ingenting, det var mysigt att gå där med henne ändå. Och när vi kom hem berättade hon med stor inlevelse om vad hon sett!
 
Och på lördagen var det dags för en liten tjejdag med en av mina bästa vänner här i stan. Vi åkte till Norrköping, köpte en möbel, åt sushi på stan, sprang in på H&M och upptäckte att de hade H&M Home i Norrköping? Vilken lycka! Sedan åkte vi hem igen. En alldeles lagom roadtrip med en en annan småbarnsmamma som behöver komma utanför hemmets fyra väggar. Vilken lyxig dag! 
 
Det var min helg det! 
 
 
Hela jag törstar efter kultur just nu. Konst, film, litteratur, poesi, musik, arkitektur, mode, fotografi, vad som helst! Det är väl ännu ett behov som fått läggas på hyllan under graviditet och bebistider, men nu vill min stackars urvattnade själ och mitt knuspertorra intellekt få känna, tänka och utmanas igen. Jag sög i mig konsten på länsmuseet, hade kunnat gå hur länge som helst om jag varit där själv. Tanken på skapande och kreativitet får det att vrida sig i magen av upphetsning. Det springer nog också ur ett behov av att få skapa utan avbrott. Att få måla en tavla, skriva en text, sjunga en sång utan att bli avbruten av små röster och små händer som drar i kläderna. Eller bara laga middag, vika tvätt och skura golvet för den delen. 
 
Jag är så glad att jag och Emanuel till slut bestämde oss för att starta upp en ny podcast, för det har blivit mitt kreativa forum. Inte så mycket själva inspelningen, men efterarbetet. Jag är den som redigerar och sitter och klipper i ljudfilen. Det är som att lägga ett pussel, och min hjärna blir lagom stimulerad av det. Någon form av skapande måste jag ägna mig åt, det är tydligt, annars blir jag grå i huvudet. Och det är nog ett alltigenom allmänmänskligt behov skulle jag tro.
 
 
 
Visa fler inlägg