Nu är jag 28 år gammal!

Min födelsedag i fredags var helt fantastisk! Efter en månad med tråkigt väder, tråkiga besked och tråkiga sysslor, så kom den 24 februari som en liten sprakande vitaminkaramell!
 
Min lilla klan sjöng för mig och jag fick frukostbricka på sängen med min födelsedagssemla! Den viktigaste semlan på året. Emanuel har gett mig semla till frukost varenda födelsedag sedan vi lärde känna varanda. Den bästa traditionen i mitt liv tror jag, eftersom jag älskar mastiga frukostar och eftersom jag älskar semlor mer än tårta! Och så älskar jag ju Emanuel också. Varje år gör han ett mönster i florsocker. Oftast ett F eller ett hjärta eller både ock.
 
Några trevliga paket fick jag också. Emanuel överraskade mig med ett par vackra örhängen! Jag blev nästan paff. Han är duktig på att köpa fina smycken till mig, och det måste jag erkänna är en av hans bästa sidor. Jag är ingen sucker for jewellery egentligen, men jag är ändå lite en sucker for romance. Det är ändå hett när man får smycken av sin man. 
 
Och produkter. Jag älskar produkter. Jag har gått omkring i nästan hela mitt liv och trott att jag varken är ha-galen eller särskilt materiell av mig, men det är fel. Jag är galen i produkter av typ krämer. Ett av mina favoritmärken kommer från och produceras i Jokkmokk. C/O Gerd heter det, och de gör ljuvliga krämer och annat. Emanuel hade köpt en ansiktskräm och ett ekologiskt shampoo till mig. Yey vad glad jag var! Men sen, när han skulle slänga lådan som sakerna kommit i, så märkte han att det dessutom låg en handkräm däri. Och när han tittade på fraktsedeln så var handkrämen uppskriven som "månadens gåva". Jag blev glad som ett litet barn, för det är min bästa handkräm och min hade tagit slut någon dag tidigare. Tack till C/O Gerd som ovetandes gjorde en flicka väldigt lycklig!
 
Efter frukosten åkte min man och hämtade bilen på verkstaden igen. Och äntligen är problemet fixat och nu ska vi bara besiktiga på måndag! Snart kan vi förhoppningsvis köra vår bil igen! Jag skojar inte, att ha tre barn och inte ha en bil har varit lite av en prövning. Framförallt en något isolerad tillvaro. 
 
Sen tog vi vårt pick och pack och matsäck och vagn och barn och promenerade bort till Vivalla-kullarna. Det är helt fantastiskt, kullarna är jättehöga och ligger insprängda mellan väg och skog och bostadsområde. Där grillade vi korv, åt kex, tittade på en hare och låg på fårskinnen i snön och lapade sol. Hela familjen blev lite lätt rostade om kinderna. Men alltså, vilket väder! Vi mådde så gott därute!
 
 
 
Efter några timmar utomhus var barnen lovligt trötta och jag tog bussen in till stan helt själv. Jag köpte en tröja till mig själv som jag haft ögonen på i flera månader och sedan tog jag sushi med mig hem till middag. På kvällen däckade vi framför Grey's Anatomy, som förresten har fått ett helt nytt grepp om oss! Alltså, efter de tre inledande avsnitten som jag tyckte sög rent ut sagt, så lyckades de vända skutan och nu är vi fast! Ja men tack! Säsong 11 var en besvikelse rätt igenom, men nu är det bättre än någonsin! Ja, min födelsedag levererade verkligen. Det kändes som att vi lyckades knyta ihop säcken på allra bästa sätt!

En underbar helg!

Jag har haft en så bra helg! 
 
På lördagen gick hela lilla familjen bort till skogen och grillade pinnbröd. Vi fyllde dem med smör, socker och kanel. Så gott! När jag var liten hängde jag ofta med min kompis Rakel och hennes familj till deras lilla torp. Minns att vi grillade jättestora pinnbröd och åt med örtsmör! Jag tänker därför att pinnbröd är stora som baguetter, typ. Men tillsammans med Emanuel har jag bara gjort små och barnvänliga. Lika gott, hursom! 
 
På eftermiddagen åkte jag och Kerstin in till länsmuseet. Det är ju GRATIS! Och här har jag gått i flera år och outnyttjat Örebro Läns generositet. Jo, vi var där någon gång när Kerstin var bebis. Eller om hon låg i magen, minns ej. Det är faktiskt väldit fint och nu var det flera roliga utställningar. Som jag hade njutit mycket mer av om jag inte hade haft en något sprallig fyraåring med mig som bara ville tillbaka till museeshoppen och titta på gosedjuren. Nåja, det gör ingenting, det var mysigt att gå där med henne ändå. Och när vi kom hem berättade hon med stor inlevelse om vad hon sett!
 
Och på lördagen var det dags för en liten tjejdag med en av mina bästa vänner här i stan. Vi åkte till Norrköping, köpte en möbel, åt sushi på stan, sprang in på H&M och upptäckte att de hade H&M Home i Norrköping? Vilken lycka! Sedan åkte vi hem igen. En alldeles lagom roadtrip med en en annan småbarnsmamma som behöver komma utanför hemmets fyra väggar. Vilken lyxig dag! 
 
Det var min helg det! 
 
 
Hela jag törstar efter kultur just nu. Konst, film, litteratur, poesi, musik, arkitektur, mode, fotografi, vad som helst! Det är väl ännu ett behov som fått läggas på hyllan under graviditet och bebistider, men nu vill min stackars urvattnade själ och mitt knuspertorra intellekt få känna, tänka och utmanas igen. Jag sög i mig konsten på länsmuseet, hade kunnat gå hur länge som helst om jag varit där själv. Tanken på skapande och kreativitet får det att vrida sig i magen av upphetsning. Det springer nog också ur ett behov av att få skapa utan avbrott. Att få måla en tavla, skriva en text, sjunga en sång utan att bli avbruten av små röster och små händer som drar i kläderna. Eller bara laga middag, vika tvätt och skura golvet för den delen. 
 
Jag är så glad att jag och Emanuel till slut bestämde oss för att starta upp en ny podcast, för det har blivit mitt kreativa forum. Inte så mycket själva inspelningen, men efterarbetet. Jag är den som redigerar och sitter och klipper i ljudfilen. Det är som att lägga ett pussel, och min hjärna blir lagom stimulerad av det. Någon form av skapande måste jag ägna mig åt, det är tydligt, annars blir jag grå i huvudet. Och det är nog ett alltigenom allmänmänskligt behov skulle jag tro.
 
 
 

Helgen

Barn + pappa var på bio på lördagen och såg den nya Disney-filmen, hela familjen fikade på stan (vilket är typ vår älsklingssyssla), vi åt middag hemma hos nya vänner och på söndagen åkte vi till Söderköping där Emanuel predikade och sedan vidare till Linköping för häng hos några gamla vänner. Jag älskar när man får träffa vänner! Umgås med andra vuxna, ja tack! 
 
Helgen var så mycket bättre än veckan i övrigt, ett andningshål, men när jag promenerade genom stan igår kväll kändes det ändå tungt. Någon som känner igen sig i att oftast när det känns sådär riktigt mödosamt så väntar något gott eller rentav fantastiskt runt hörnet? Jag hoppas att det är så. Jag hoppas att vi ska få positiva besked (av vilket slag som helst!) och jag hoppas att vi får lite mer sol den här veckan. Det var gråmelerad himmel hela förra veckan och jag tror att det kanske påverkar mitt mående mer än jag vill erkänna.
 
Förresten, när vi satt i bilen mellan Söderköping och Linköping så överhörde jag min lilla tvååring som satt och hittade på historier för sig själv:
 
"Först puttade Hasselmusen Darth Vader. Sedan puttade Darth Vader Hasselmusen. Då kom en dinosaurie och åt upp Hasselmusen! Då puttade Dart Vader dinosaurien". 
 
Alltså hur gulligt är det inte? Det är ganska upenbart hur barnen bearbetar det som pågår runt omkring dem med hjälp av lek och fantasi. Det är ganska mycket puttning mellan syskonen som ni förstår, de håller på att lära sig hur man sätter gränser för sig själv och hur man respekterar andras gränser. Jag känner igen mig så mycket i Tryggves fantiserande, sådär höll jag på hela tiden när jag var barn. Det kanske alla barn gör?
 
En liten krulltott och nybliven tvååring i somras!
Visa fler inlägg