Blått.
Foto: Emelie Strandh
Ni vet en riktigt kall vinterdag, när ljuset blir sådär isande blått när det går mot skymning? En handfull sådana dagar hade vi förra veckan. Underbart! Men nu är det slisk-slask igen.
Är det bara jag som inte tror på att vintrarna var sååå mycket bättre när vi var små? Jag tror inte på det. Min man som är uppväxt i Jokkmokk kan möjligtvis skriva under på det. Men vi sörlänningar? Nja...självklart var säkert vintrarna snörikare och kallare för 20 år sedan, jag sätter mig inte emot global uppvärmning, men när folk i min ålder pratar om att det var snö i parti och minut och hela långa vintrarna, då blir jag skeptisk. Fotoalbumen hemma hos mina föräldrar vittnar om något annat. Det var slask och gröna jular då med. Kan det vara så att minnet är lite selektivt när det kommer till barndomsvintrarna? Kan det vara så att man minns när man var ute och byggde snögrottor, men minnen av att mumsa på Alladinpraliner med slask utanför inte satte sig lika bra?